ur2thick

Det “ordnade sig” iallafall.

Men jag kommer från och med nu alltid vara på min vakt. Mer än någonsin. För som sagt.. detta kan vara sista veckan/månaden i mitt liv.

Take care bitches.

fan. helvetes jävla skit helvete.

Vet inte vem jag ska vända mig till. Vad ska jag göra nu? Vem är jag nu då? SingelAnita? fuck off världen.

Funderar stort på om detta är sista veckan/månaden i mitt liv. Vet seriöst inte vart jag har mig själv och jag har inte tid att ligga i sängen och ta reda på det. Jag är inte 15 längre.. festa är inte samma roliga och busiga grej. Du har inte flera år på dig att fixa betyden när du blir äldre (förutom typ komvux vilket jag inte tänker sätta min fot inne på). Kärlek är oftast inte ens på riktigt och ett krossat hjärta är när du inte får gå utanför dörren efter 11. Awhg fuck. Jag börjar växa upp nu. Eller nej. Jag måste enligt samhället och mina föräldrar växa upp. Och det… vill jag inte.

Några grejer jag är 100 på att jag ska göra innan jag dör:
- Försöka ta tag i livet.. kanske.
- Städa mitt rum. Ingen vill väl komma in i ett äckligt rum när någon dött.
- Inte äta på några dagar så jag är vacker när jag dör. Kommer dock sakna ett huvud, men.. ja. Resterade delar av kroppen får gärna vara snygga.
- Säga ett litet hejdå till vänner och världen.
- Skriva ett testamente såklart!

utrop? vem vill ha mitt brustna hjärta?

- nä, tänkte la det

fuck this mama. det är så himla lätt att bara försvinna. inte tänka på någon eller något annat och bara göra det. åh, orkar inte med allt detta. speciellt inte er. palla